Josefine Sohlman

Ställ oss båda på en våg, och snart så flyger du bland stjärnor
Jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du i mitt hjärta
För dig ska jag göra det tusen gånger om
Tusen gånger om


We were given: Two hands to hold. Two legs to walk. Two eyes to see. Two ears to listen. But why only one heart? Because the other was given to someone else. For us to find.

Det här skrev jag för ett tag sen, tycker att fler ska tänka så och det tål att tänkas på:

"Quintus är Quintus. Han har inga fördelar eller nackdelar, han är liksom bara han. Han har bara egenskaper som olika människor värderar på olika sätt. För mig så har Quintus inga egenskaper som jag inte gillar, för utan dom är det inte han. Quintus är speciell, han är inte som någon annan, han är unik. Andra människor ser hans starka sidor och hans svagheter, men jag ser inte det så, det är bara hans specialiteer, vilket gör honom till honom. Han är alldeles perfekt för mig och att han har hängande framben ibland och blir lite långsam ibland stör mig inte eftersom utan det skulle det inte vara han, och det är ju faktiskt Quintus jag älskar och ingen robot. Tycker att folk borde börja se sina hästar på det här sättet istället för att hela tiden påpeka vad som inte är bra med sina hästar. Antingen är dom för unga eller för gamla. Hoppar för högt eller för lågt. Är för långa eller är för korta. Är för stor är för liten. Snälla, sluta hitta ursäkter, ursäkter för att hästen inte klarade av att hoppa just den klassen, eller just det hindret. Dåliga blodvärden? Sämsta sak jag hört. Självfallet måste man se hästarnas bra sidor, vad man nu tycker är bra(?), och de mindre bra och då träna upp de mindre bra så att de blir så bra man vill ha dom. Man ska inte vara nöjd, aldrig nöjd, för då kommer man inte framåt. Men man ska vara stolt, man ska vara glad och stolt med det man har åstakommit, oavsett hur lite det är. Och absolut inte jämföra med andra, det är bland det värsta man kan göra. Been there, done that!"