Josefine Sohlman

Hemma hemma hemma, vilket då betyder att jag inte kom till final...

Första 1.30 – 1.35 - 12 fel
Andra 1.30 – 1.35 - 12 fel
(jag m.fl. skulle dock säga att dessa banor var mer mot 140 hållet...)

Det här var det svåraste och tuffaste jag någonsin har ridit! Första dagen var väl helt okej, väldigt svårt men ändå helt okej. Andra dagen var heeeelt insane! Jag har aldrig varit med om så många svårigheter och höjder för en 6-åring på en hel bana! "Den här banan skulle lika gärna kunnat vara framhoppningsklassen till ett stort mästerskap" - Peter Eriksson. Jag tycker att det var på tok för svårt och jag ska vara glad att jag kom runt båda banorna med "bara" tre rivningar.

Hm, bara för att byta lite samtalsämne här kan jag nämna att vi stannade och hälsade på älskade Luttan på vägen hem, åh så jag har saknat henne! Fick nästan lust att öppna lastbilen och packa med henne hem ;) Hon såg jättefin ut i kroppen, var helt nyklippt också. Gosig som vanligt var hon också, längtar tills hon kommer hem igen :D

Men åter till tävlingen... Första klassen är jag ändå rätt så nöjd med, den blev ett bra flyt och Quintus hoppade jäkligt bra! Var en ganska svår linje där han rev ett räcke och sen rev han både a och b i en tvåkombination. Men den här rundan kändes bra, jag fick ett bra flyt och eftersom det var så svårt och grymt högt för en 6-åring så var jag faktiskt väldigt nöjd. Visst, redan första dagen visste jag att jag inte kom till final vilket var en besvikelse men så som Quintus hoppade och han skötte sig jätte bra så kan jag inte vara besviken.

Andra rundan var dock inte lika bra. Igår var det så tufft, så högt, så svårt att det faktiskt nästan var lite överdrivet. Jag menar för en stackars 6-åring! Flera av dom hästar som gick in på den banan igår kommer behöva vintern för att återhämta sig, det kan jag lova... Det blev lite ojämnt från början och när hindrena kom så snabbt så var det ganska svårt att rätta till rytmen. Han hoppade 3-kombinationen väldigt luftigt och väl, plus flera andra hinder och sen var det några som inte blev fullt lika bra. När jag kom ut från den här rundan var jag riktigt besviken, antagligen för att jag hade förväntat mig att det skulle gå bättre, iaf kännas bättre och att dessa 24 fel jag samlade ihop lät så groteskt!

Senare visade det sig att min prestation i dessa två klasser faktiskt inte var så himla dålig och att jag var en av dom få juniorer som startade där och kom runt banorna, och då känndes det mycket bättre. Man kanske inte ska jämföra sig med andra men i detta fall gjorde jag det ändå för att visa för mig själv att jag faktiskt inte var så dålig!

Jag kan avsluta med att säga att: Tur att man har ett bra team runt om kring sig! Efter andra rundan igår var jag riktigt nere, motivationen var noll och mitt självförtroende och mod var långt ner i skorna. Min pappa var väldigt, väldigt snäll och gullig och skulle pigga upp mig och vi gick och köpte en förtidig julklapp, nämligen ett par måttbeställda parlantiridstövlar! Dom är så grymt fina, har önskat mig dom väldigt länge och nu fick jag välja modell, färg, lack glitter, flagga, allt :D Och vet ni, efter rundan när jag kom ut med Quintus igår, vem kom fram då? Jo Peder Fredriksson! Han ville gärna köpa Quintus och undrade om han var till salu! Då kände jag ett pirr i magen. En av Sveriges bästa ryttare vill ha min häst, MIN häst, som JAG har utvecklat! Helt otroligt! Kvällen kunde inte slutat bättre med att vi blev bjudna till restrurangtältet på ett riktigt party! Riktigt roligt var det, elever från Flyinge var där, bröderna Westergren med flera piggade upp mig och bjöd på dans och jag fick väldigt många kommentarer om min fina hingst, denna kväll kunde verkligen inte slutat bättre! Jag är jätte tacksam för igår kväll, det piggade verkligen upp mig något otroligt och fick mig att känna mig så mycket bättre, tack allihoppa ännu en gång och allra mest till min pappa som ställde upp på hela resan och hela tävlingshelgen, TACK! Inte nog med detta har man en fantastisk tränare som säger att han tyckte jag och Quintus var grymma, och en underbar familj som väntar på en hemma. När jag tänker efter så var detta en otrolig erfarenhet, jag kan ta med mig dom bra bitarna och göra någonting bra av det. Tänk alla fina år jag och Quintus har framför oss, inte var slutmålet att komma till final i 6-årshoppningen utan bara ett delmål på vägen. Dom stora målen är långt där framme och med min fantastiska häst som ställer upp oavsett vad så hoppas jag att jag kommer nå dom. Självklart är det bara en dröm, men drömmar kan bli verklighet och om man måste fortsätta hoppas, se positivt, göra någonting bra av det och inte gräva ner sig för att jag råkade ha en rivning eller två. Quintus är fortfarande ett barn, jag med för den delen, vi kommer växa tillsammans, lära av varande och förhoppningsvis bli ett vinnande team. Inte än, inte i 6-årsfinalen i Flyinge, utan om några år frammåt då det verkligen betyder något!


Quintus är absolut det allra bästa jag har, han är bäst på hela denna jord, han är min allra bästa vän ♥


Två inte jättefina men helt ok bilder från helgen:




Quirre ser ut som en tjock korv på den här bilden, hihi ^^,

Foto: Roland Thunholm som ni kanske märkt ;)